Jobbigt när en anhörig går bort

Ni vet det här med döden, det är sällan man pratar om det, förrän det då sker, att en anhörig går bort. Det kanske är därför det är så många som är rädda för döden, för att man aldrig pratar om det. När någon man håller kär och rycks bort, då är det jobbigt, särskilt om det är oväntat, eller alldeles för tidigt. För ett par år sedan så dog en av mina bästa vänners pojkvän, i en bilolycka. Han var då bara i 20-års åldern. Det är ju alldeles för tidigt! När det gäller äldre, så är det ju oftast väntat, men minst lika sorgligt. Min farmor gick bort för ett kort tag sedan, efter en tids sjukdom, så det var ju väntat, men det känns tomt utan henne nu.

Fin begravning

Inte alls länge sedan så var det begravning för farmor och det var en mycket fin ceremoni. Hon hade själv skrivit upp hur hon ville ha det, så det gjorde det ju mycket enklare att ordna det hela. Det är ju min pappa och hans syskon som ordnat med det mesta. Det kan inte vara lätt, jag vill inte ens tänka på då det är dags att säga farväl till mina egna föräldrar. Samtidigt är det ju en del av livet. Tänker själv att när jag en gång går ur tiden att mina (framtida) barn ska underlättas genom att jag talat om hur jag vill ha det.

19 jul 2018